Annebergs historia.

 

Annebergs gård tillkom 1787 genom avstyckning från Dimbo kungsgårds ägor,

kallades även för södra Kungsgården. Norra Kungsgården som flyttades vid laga skiftet 1827 ut norr om Dimbo och kallades för Dimboholm.

Som är delar från det ursprungliga Dimbo Kungsgård som var belägen i Dimbo.

 

Per Alexander Rudbeck ägde Dimbo Kungsgård samt andra egendomar. Rudbeck ville effektivisera och modernisera jordbruket men fann detta komplicerat i den oskiftade byn Dimbo. Söder om Dimbo fanns en större allmänning bestående av utmark som ägdes gemensamt av Dimbo by och de övriga grannbyarna. Rudbeck fick Dimbo bys del av allmänningen utskiftad. Där efter lät han skifta denna del ytterligare en gång så att han fick sin andel samlad till en plats. Grundade på denna plats gården Anneberg 1787, som han lät uppkalla  efter sin hustru Anne.

 

Anneberg köptes av Anders Pettersson Berglund 1846, vars son Aron W. Berglund drev gården fram till 1856. Därefter ägdes gården av A. J. Millqvist mellan 1856-1883. De följande två åren ägdes gården av den tidigare förvaltaren Pettersson och 1885 kom den återigen i familjen Berglunds ägo. Carl Wilhelm Berglund var brorson till Aron Berglund. Carl Berglund drev gården fram till 1896 då hans bror tog över. 

 

         

Frans August Berglund 1864-1927                                         Nicolina Berglund 1868-

 

Efter Frans August Berglunds död 1927 tog hans dotter Karin Hagman över, som i sin tur sålde gården 1969 till sonen Gunnar Hagman. Som 1981 ingick en sorts delägarskap med sina söner Claes-Göran och Nils-Åke Hagman tills det upplöstes år 2000. Då Claes-Göran Hagman fick köpa ut sin far och bror och driver således gården som familjejordbruk.

 

Brännvinstillverkningen är svårt att exakt säga när det började men man hade en rektifikator på gården 1846 vilket gjorde att man kunde ha framställningsprocessen i följd. Men troligt var att man hade bränneriverksamhet innan dess också, fast i mindre skala.

 

           

 

Bilden till vänster: Den nuvarande bränneri byggnaden uppfördes 1889 efter att den gamla hade brunnit ned, som troligen var av trä.

Bilden till höger: Original etiketter som användes på flaskorna. Man fick även medaljer för den fina spriten man tillverkade på gården.

 

1951 lades tillverkning ned på grund av den omoderna framställningen. Karin Hagman skrev kontrakt med Sveriges bränneriidkareförening att Anneberg aldrig mer får ha brännvinstillverkning på gården. Och hon fick en summa pengar i ersättning för detta.

Annebergs gård var även mycket känd för sina fina ostar bland annat herrgårds ost som såldes och man tävlade och fick fina diplom för sina smakfulla ostar.

 

Idag 2010 Har bränneriet blommat upp på nytt med en restaurering sen 2007 av tak, skorsten och invändiga åtgärder för att kunna visa upp det för turister och grupper. Byggnaden som består av väldigt mycket trappor är säregen för den har inte rörts sen 1951  då man lade ner produktionen av brännvin. Alla delar till tillverkningen finns tyvärr inte kvar men en och annan överraskning finns det att bjuda på.